Historia

Mopeden blev tillåten i Sverige 30-6-1952. Ingen skatt, ingen registrering, inget körkort. Inte ens försäkring från början. Motorn fick högst vara på 50 cc och  0,8 hkr. och föraren skulle vara minst 15 år. Det skulle vara en cykel med motor och pedaler. Där kom ordet moped som i dag är internationellt. Lagen  ändrades sedan så att det blev tillåtet med kickstart och fotväxel, ej pedaler således. Försäkringskrav infördes och den 1-1 1961 blev 1 hkr motorstyrka tillåten.

De första mopederna var påhängsmotorer som monterades på en vanlig cykel. Ofta var det en rulle som drev direkt på cykeldäcket fram eller bak, så kallad däcknötare. Victoria påhängsmotor, i folkmun kallad Vicke Hängpung var lite annorlunda som var sidmonterad bak och drev med separat kedja. Den var dessutom 2växlad och gick som ett skållat troll till skillnad från däcknötarna som allt som oftast ville ha tramphjälp. 1953 kom Monarped M50 som vi då uppfattade som lika tuff som en motorcykel och mycket mer lättillgänglig utan körkortskrav och bara åldersgränsen 15 år även om det var några år dit. Mopederna utvecklades sedan. Kilremmarna försvann, det kunde ibland vara svårt att ta sig hem om det regnade. Sadlarna byttes mot limpor och handväxel mot fotväxel eller till och med automatlåda. Och i dag är mopederna små tekniska underverk med futuristisk formgivning, och med begränsade möjligheter för amatören att meka själv.

Min första moped

Min första moped var en Velmo som jag 13 år gammal fick i konfirmationspresent 1954. Det var en hjälpmotor som satt inbyggd i framhjulet. Efter att ha trampat 15 kilometer så startade den äntligen. Då gällde det att hålla den i gång så jag drog på så mycket det gick. På en grusväg på landet så skar motorn med påföljd att framhjulet tvärnitade och jag for i diket och genom en taggtråd och moppen efter.  Jag släpade hem ekipaget och ställde undan den för att aldrig mer ta fram den. Två år senare jobbade jag på sommarlovet på bensinmack och köpte min första riktiga moped. En Rex 1954 års modell med Viktoria MS50 motorn. Den var det bättre drag i och den hade jag stor glädje av. Tändning och brytarspetsar var kanske inte så bekant, men att ligga hemma och nöta topplocket på cementgolvet i källaren var inte helt obekant. Men sen blev det bilar för min del. Dock köpte jag i början på 1990 talet i ett anfall av nostalgi på en auktion en cykel av märket Nordstjernan med en Vicke hängpung. Och sedan blev det moppenostalgi som betytt mycket i mitt liv.

Svenska mopeder från 1950 och 60 talet i originalskick är favoriter. Men många av dessa har kommit till det stadiet då en renovering är enda möjligheten att rädda mopeden, så därför finns i museet också några renoveringar. Udda och spektakulära mopeder tillhör också livets glädjeämnen. Fransmännen är duktiga att hitta på osannolikheter inte bara på bil utan också på mopedfronten. Tyska mopeder med en kvalitet som är lite outstanding naturligtvis, liksom italienska med namn som klingar speed och racing. Och ryska, jaja. Några danska mopeder förgyller också tillvaron som exempelvis en Disella rövskubbare. Och HMW 4-pedaling är det verkligen inte ofta man ser.

En påminnelse om en tid

En nostalgitripp till tonåren då livet lekte och man var osårbar och de enda problemen i livet var tjejer är inte helt fel. I vår tid när så mycket handlar om stress och logistik är ett besök på Hjorteds Mopedmuseum en påminnelse av en tid och en epok som aldrig kommer tillbaka. En tid som många av oss har fina minnen av och som vi kanske saknar lite grand. En tid när mopeden, stereon och Elvis Presley kom in i våra liv. Kom till Hjorted och återupplev den.